Det Är Aldrig Ditt Fel

Kommer vi fastna i det här?

Nej. Jag tror inte det.
Efter mitt svek i höstas så tror jag att du behövde två saker. Dels att lämna mig helt och hållet, låta svekets proportioner sjunka in för att sedan ha möjlighet att kunna förlåta det. Dels behövde du någon, mer eller mindre akut, för att lindra vistelsen som helt ensam i en ny stad och det råkade vara så att bara jag fanns till hands tillräckligt väl.

Du valde det andra behovet och det första fick stå åt sidan.

Saken är den att jag snarare behövde få bli rejält tillrättavisad istället för att få en slags pseudoförlåtelse som du till sist gav mig. Jag hade behövt en skopa tid för att kunna se vad som var jag och vad som var du i vårt så kallade förhållande. Någonstans där hade så mycket blivit tillkrånglat i så motto att vi egentligen kanske ville samma sak, men uttryckte det helt annorlunda gentemot varandra.

När jag läser mina texter från dagobert om den tiden och innan det så märker jag hur pressad jag verkade vara. Att jag faktiskt var frustrerad över att inte kunna få ha vår relation officiell, att det faktiskt tärde på mig rätt rejält att du såpass länge inte visste om du älskade mig. Om du ens ville vara med mig mer än ett knappt halvår.

Det är för sent att göra något åt nu, men när du till slut tog till ditt andra behov vaknade alla sådana känslor och tankar till liv undermedvetet hos mig. Jag behövde ett kraftigt bevis på att du älskade mig eller också var det lika bra att distansen blev så lång som möjligt mellan oss ett tag.

Därför kan jag reagera så starkt på att du har åsikter om vilka "som är bra för mig". Vi kan inte ha några förhållande- rättigheter på varandra och något i mig behövde markera det väldigt starkt igår/idag.

För starkt, kan jag medge, men det är så mycket med hur du agerat den här hösten som har sårat mig. Jag tror jag behöver den här pausen. Du har betytt för mycket för mig och gett för lite tillbaks mot det jag investerat i dig. Samtidigt som jag har varit en mer labil person än jag trodde jag kunde vara.

Jag är så förvirrad kring allt det här. Det kommer ta många texter för att få ens få ett hum om vad jag egentligen känner. Vill bara att du ska veta att jag inte någonstans är arg. Bara ledsen över att jag gör din tillvaro svårare än vad den redan är.