Bye 2011

Vi avslutar det här året i ett blåkallt göteborg. Vad hände i år, egentligen? Jag var singel oavbrutet, var med i en föreställning som drog över 5000 personer, jag har studerat historia och teater, fått FV att överleva ett år till, blivit kär i en viss person, kommit över en viss annan.

Hösten var bäst. Den förvandlades till en tid som var svår, men där armodet slappgå i arnkrok med mig som sommaren mest gick ut på. Mycket har varit status quo sen höstfallet 2010, förändringen kom med teaterstudierna. Känns som jag är på väg mot något nytt nu. en större vuxendom. Ett större ansvar. är fortfarande rädd för allt det, men jag tror det kommer bli bra.

Ett ganska medeltrist år, bättre än 06-08 antar jag, men jämfört med 09-10 går det liksom inte att jämföra. 04 ska vi inte ens prata om. Tror aldrig jag når det måendet igen. Cynismen och bitterheten är för rotrad. Känner mig oerhört gammal ibland. Jag är mer trettionio än tjugotvå.

Jag vet inte. 2012 välkommen om du bär med dig album-lycka och äventyr annorstädes, annars stannarjag nog i tillbakablickandet längre än vad som är nyttigt.

End

Det intressanta med texterna om Petra och mig är hur närvarande hotet om att hon kommer tas ifrån mig hela tiden är. Redan i första prövningsdikten jag skriver så är temat där och det bara fortsätter. Jag ttror att det till sist har hänt nu. Jag har byggt upp en värld kring henne som rämnar om jag inte kan träffa henne ordentligt, åtminstone varannan dag. När hon dansar med sin Tim-Diego four times a week så kommer det inte gå. Det kommer ju bara leda till något annat det inser jag, men jag kommer vara missnöjd och frustrerad. Om jag inte släpper tag nu. Så det gör jag. Får tänka på någon annan nu.