Entusiasm och längtan

Lucy 

Bombplanen flyger över nejden 
förvandlar himlen till en stålgrå 
konstruktion, jag tänker att jag
tänker och så tänker jag igen 
och eldarna längs stigen
gapar ilsket med sin svaghet 

Lucy 

I mina drömmar bor jag i ett 
slott av blå smaragd och marmorvita
väggar, ekarna reser sig till himlen 
och bär med sig allt jag har av hopp 
och tro, i drömmarna är jag hel och 
stark och utan vite, i drömmarna 
behöver inte jag din hjälp 

I det radion kallar verklighet så 
har allting rasat samman, det vet
du lika väl som jag, jag haltar runt 
i ett sönderblåst ruckel i ett bortglömt 
träsk, jag väser förvirrat till alla jag ser 
på stadens gator och hundarna hugger 
sönder mina lemmar närhelst
de kan se mig 

Lucy, det brådskar nu, snart finns 
det ingen tid och tågen försvinner 
ett efter ett 

Jag vet inte hur jag ska be dig 
om det här, du håller himlen i din 
hand, du kan döda mig med skuggan
av en suck, när du dansar drivs jag ut 
till gränserna av vett och sansad vilja 
och det var du som tog mina sista 
kopparslantar, när allt jag bad om 
var ett råd på vägen framåt

Ändå sjunger jag, ändå gråter jag
av längtan, det är du som står på 
bergens krön, det är dig jag mött 
i havens avgrundsvindar, i detta
bittra skämt till värld är det du 
som står för makten, vinet och 
underverken, så Lucy 

Kom
ta mig med till rikena bortom 
molnen, visa mig hissen som kan 
föra mig bort från Egyptens stränder   
jag är trött och utom mig av törst
jag hungrar och mitt väsen skriker 
efter vila, visa mig livet, Lucy, visa 
mig det som gör existensen värd 
att ständigt försvara mot demonernas
slitna hånskratt 

Kom
låt mig följa med på nästa gryningsfärd
låt mig få se en dag som inte styrs av tvekan 
och blodig oförmåga, låt mig röra en tillvaro 
som inte tjocknar av otro och bitter besvikelse 
jag vill så väldigt gärna ha verklighet och liv 
liv och verklighet, jag vill att luften ska flöda 
träden dansa, jag vill att bergen ska sjunga och 
dalarna jubla av allt som hör evigheten till 
det är nog med kulisser och flimriga drömmar
nu är tid att bli solid, och Lucy, jag behöver
bli det nu 

*

Jag säger inte att du är himlen, havet, evigheten 
du är inte en gud eller en avgud för mig, nej 
du är mer av en ljungeld och en storm där 
allt som inte är byggt på sten får lov att 
falla undan, du är skärseldens hetta och 
jag är trött på att skydda allt jag är
av halm och hö

Trött på att inte ens äga
ett senapskorn av tro 
Kom Lucy, och låt det bli tid
för mig att flytta berg 

   

Mirakel i friskrift

Hej min fågel 
visst är det ett konstigt liv
nu tittar solen hit igen 
ska visst leka med 
träden utanför en
gång till

Spelade med en Dingan
häromnyssens, förlorade
på ett sätt jag bara kan ångra
och skämmas för, men det är
så det är i mitt liv, jag går en väg
och allting faller längs med den
som om det var vägen som 
gick med mig

Igår så var jag Siddartha
i en timme eller om det var han
som tröttnade på Nirvana och blev
lilla jag för en sekund och jag log åt
allt jag såg, tog kaninerna i famnen
och kysste dem med Guds andedräkt
jag såg änglarna spela fotboll med en 
meteorit och jag tänkte, jaha det 
är såhär allting är och fungerar

Varför var det så svårt att se 

Inne i staden förlorade jag
ett lakan medan jag mediterade
över dårskapen med dörrar
och en tiggare tog min sista selma
ifrån mig och jag hörde hur ett barn
inom mig både skrek, grät och svor 
men Siddartha sa att om det finns
så är det redan förlorat, varken lakanet
eller selman fanns någonsin i den
hand du kallar din 

Hej min fågel
tänker på dig ständigt 
tänker på promenader längs Askimsviken 
och min arm längs med din sida
tänker på lekar man leker medan
teet kokar klart och jag undrar om
du vill vara med igen, jag har inte mycket
sålde nyss mina sista kopparslantar
men jag är kung i ett universum
som är ditt om du vill ha, det är bara
att du yttrar orden min själ så hett
trängtar efter att få höra så kommer 
allt att vara ditt 

Tänk så livet går och snart är vi åttio år snart
är vi dammråttor i ett ombyggt vasarum
min vackra, vackra fågel, snart har vi spelat
våra sista parti Dominion och snart har vi sagt
ordet kärlek för allra sista gången, egentligen
har det redan hänt och jag skriver det här
till dig från dödens riken och du läser
det från exakt den plats jag är nu

*

Idag åkte Siddartha hem, han blev arg
på att jag inte slutar snusa och jag sa
att om du tar Bebben med dig så får du
fan skylla dig själv, jag vill inget annat
än att stå på läktaren med hundratusen andra 
sjunga hel, hel, du är helig du är hel
du är alltid mycket mer att du
nånsin kan förstå

Hur stort allting är 

Och jag har hundra fåglar i mitt minnesalbum och alla 
bär ditt namn, alla är pärlor jag vill visa för kungen som 
skapat alla riken och jag vill säga

hörrudu, bra jobb - oh 
min sköna fågel, kom så drar vi till
St Petersburg eller till den ö där Apollo bor
kom så gör vi allt vi vill och drömt om 
ingen kommer bli arg, ingen kommer
ens att sakna oss, vi är tillbaka lika fort
som vi någonsin gav oss av - oh
om du ändå ville höra mig 

Så går kvällen, solen åker hem
till sina päron och allt är precis som vanligt 
förutom att jag förstod, jag gifte mig med Jesus
såg bröllopsfesten med mina egna blida ögon
och sa inte ett ord 

Blev ändå helad.