Star Revisited

Star 

om du bara visste
allt som jag skulle
vilja säga till dig

skulle vilja säga
att jag är en usel fjant
som inte kan sluta
drömma om dig
att jag är en patetisk
poetjävel som inte
kan sluta vända
strof efter strof åt
ditt stjärnströdda håll

om du bara visste
allt jag skulle vilja göra
så att du kunde vända
din blick mot mig
och se

Star

Om det bara vore möjligt skulle jag
vilja slita upp min bröstkorg, och i episkt
lyriska ordalag berätta om vartenda ting
som skett mitt liv, skildra alla ärr och alla
blemmor, visa alla snäva stigar jag hamnat på
dra fram alla dessa drastiska snedsteg jag
lyckats mäkta med, jag vill på ett så innerligt
märkligt sätt, att du ska se allt som jag är
och måste vara att en sådan som du på
något magiskt vis ska orka med
att förstå vem jag råkar vara

Ja, Star, om du ens kände till
hälften av alla ord jag skulle
vilja rikta åt ditt håll, så skulle
du väl fly till andra sidan jorden
än en gång och jag är inte korkad
nog för att drista mig till att säga
någonting, jag håller tappert tyst
stammar hellre som ett fån så fort
en sån som du står intill mig

Star

du är en sådan som dansar
fram somrar där du går, en sådan
som solen aldrig tröttnar på
och jag vet att du inte märker
så mycket av allt det, men
fråga vem du vill och de
skulle med säkerhet säga
samma sak som jag försöker
formulera just i detta nu

Du är av en sort det dagligen borde 
skrivas sagor om och i brist på dem sånger 
i långa vackra rader och om det åter inte görs 
så åtminstone stapplande dikter från inkrökta 
pojkrum, och den sortens texter får du när du vill

Och om du skulle tröttna så får du ändå 
tusen till för det är så poetjävlar fungerar
det är på det viset våra hjärtan pumpar fram 
det trista liv vi inte riktigt orkar med att leva 

Nej, Star, jag tänker inte trötta dig med
legioner av krystade formuleringar om
det som är om mig och mitt
-
men jag vill möjligen att du ska veta
att jag är glad att du finns kvar
och om du vill så håll dig gärna kvar
ännu ett tag i dessa kvarter av
betong och sällsamt stål, om du
vill så lys med dina sommarsteg
på vägarna vi delar ännu några dagar
-
det är väl allt jag någonsin
tänker be dig om

Är det för mycket så säg till eller
flyg till nittio nya kontinenter
så fort du bara kan, gör så
som fåglarna av stjärnglas alltid gör
jag tänker ändå att jag inte ska
säga någonting, jag tänker ändå
att du är av ett helt annat slag
än det som jag nu utgör

Så Star

Det gör mig ingenting att
du måste vara ljusår efter ljusår
ifrån det liv jag lever, allt sådant
vilar inom universums stilla lagar
men poetjävel är jag och poetjävel
kommer jag förbli och som en sådan
vill jag skildra ditt och andra stjärnors liv
steg för steg, vingslag efter diamantspritt
vingslag, utan paus eller annat uppehåll

Jag hoppas att du tål det