Snart är det den 17:e juli.
Jag antar att det inte betyder så mycket för er, någon kansle fyller år det datumet, grattis i så fall, men annars är det ett ganska mycket vadsomhelst- datum. för mig blir det slutet på en gigantisk, väldigt underlig och i måga delar jobbig resa.
I början av mars stod jag vid en genomfartsled och grät fram underjorden i mitt inre. Allt jag tänkte på gjorde ont, allt jag tänkte på var ett stort misslyckande framkastat i mitt ansikte på Sebastian-spindelvis. Mest tänkte jag på rouge och på hur jävla mycket jag hade behövt dig i så många olika situationer och hur så sjukt mycket jag ställt till allting och jag vet inte tre. Spelar ingen roll nu, men mer på botten än då tror jag inte att jag varit.
I det läget skulle jag spela teater, tillsammans med vilt främmande människor som inte riktigt ville släppa in mig. Det gick knappt. Alla dessa regniga torsdagsrep som liksom aldrig tog slut. Jonte-karaktären som bara hångrinade åt mig och som var så liten och ful att jag själv hatade den, hatade mig själv och alla andra som var med på det här usla projektet.
Men det var försent att säga nej, försent att bara banga ur. Jag var tvungen att ta fighten. Mot gruppensamheten, min egen stolhet och mot denna jävla älg.
Ensemblen har nog tyckt att jag varit den konstigaste prck som någonsin varit där, men det har de fått ta. Jag har fortsatt komma dit. Fortsatt vara 100& Simon och något annat också kanske. Fortsatt att äta deras närvaro och stegvis lärt mig dansa med i smällarna. Det har gjort riktigt ont, men det har faktiskt varit överlevnadsbart och faktiskt ibland varit riktigt kul.
Så kom premiären och pyubliken och det riktiga teaterlivet. Fantastiskt. Barnen älskade oss och gillade tillochmed mig och min onde vän Jonte. Otroligt, det också. Det slutade inte med ren lycka efter första föreställningen. Det har varit rejält slit med alla dessa föreställningar och grejer och tre saker till, särskilt omspelen på lördagh-söndagar har varit helveten.
Men jag nådde hit, till 17:e juli. Och det är fan sjujävla underbart.
Skål!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar