Jag gråter utan tårar. Hellströms Wayoutwest- spelning i högtalarna och jag har aldrig varit äldre på ett yngre sätt än nu. Förstår ni hur många tåg jag har missat? Jag är inte den här halvfete förvuxne pojken i ett överstökigt rum som jag inte ens förmår att städa själv. Det här året är på undantag. Jag borde studera dramatik på Göteborgs Universitet. Vara med Bernhard och Björn. Ha spelat A clockwork Orange istället för Carmen. Borde komma in på Nordiska i år, men det kommer jag inte klara.
Jag är en självömkande idiot, men jag kan inget annat. Det är det här språket jag har och allt annat har lämnat mig. Varför tror du panikångesten huserar i min kropp nästan hela tiden. It's too late for old news boy.
Fuck This Shit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar