lördag 3 september 2011

Ken, my dear Ken. How much I love you.

Tänker på hur du har det, jag hoppas det mesta fungerar för dig. om det spelar någon roll.

Läser Ken Follet igen. Första boken i en my megasatsning om 1900-talet. Över 800 sidor bara i denna, om första världskriget. Det är ren läslycka för mig och kombinerat med all kurslitteratur kommer jag läsa dygnet runt i några veckor nu. Inte mig emot så länge jag orkar. Annars är Ken rätt mycket du. Nålens öga som du gav mig i januari och gömde ditt brev i. Jag läste det över tjugo gånger på bussen hem, berättade om det för sara direkt när jag kom hem och förstod för första gången exakt hur otroligt mycket jag älskade dig. Så kan det gå för gamla författare, de kan också bli soundtracks till ens ungdoms förvirrade liv.

Annars har väl födelsedagsveckan varit fin. Jomen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar