Jag älskar att gå dramatik. så enkelt får det vara ibland. Jag visste att jag skulle göra det, men det här är ändå stort. Och som med allt som är lite för stort för att vara riktigt hanterbart känner jag obland hur jag har upplevelsen som en skälvande lite varelse i mina händer som inte riktigt hur han ska ta sig an nästa dag. Det kan så lätt bli så fel. Jag kan faalla farligt kär i Petra, jag kan outa mig som fanatiker-kristen och alla sexctonåringar i kassen kanske fryser ut mig på ssamma sätt som vid jungfruhelveten. Eller så slutar alla bra människor och lämnar mig med Idor och Tobiasasar. Man vet ju aldrig. Lycka, eller bara harmlös glädje kan så lätt brisera.
Men just nu gör allt med DR1110 mig bara glad. L'ängtar till dagarna just för att få vara där och då, spelar ingen roll vad vi gör eller vad som egentligen händer, det är stimulerande i vilket fal som helst. Jag hoppas, ber och bönar att det får vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar