DDD

Du pratar om din dödslängtan. Du tjatar hål i huvudet på alla fantasifoster du hittar, men slutar aldrig, inte ens när varenda av dem förskräckt krupit undan i närmsta gömsle kan du få din käft att sluta glappa. Du berättar om dina planer att åka till din barndoms ystra vyer och därifrån dränka dig i en vodkaflaska för att därefter väga ditt liv på en guldvåg och se vad som blir kvar. Om vågskålen tippar över till den ända du förväntar dig eller om den faktiskt stannar kvar. Du berättar om hur alla försvunnit och med dem skälen att plocka upp vapnen och fortsätta marschen. Du har skrivit brev, du har gått golgatapromenader, du påstår att du försökt på varje tänkbart sätt, men att ingen lyssnat. Att ingen mött dig på din väg åt fel håll, försökt få dig att vända om. Du vet att du ljuger, men du påstår det ändå. för du är en feg stackare. En ömkling översköljd av mörker och patetiskt klister. Du har inkompetent och dysfunktionell och det är bara det vackra livet du hittills missat. det är sant att du sumpat dina chanser för att unna vara med dem, inte bara en gång utan varje gång du gått upp för att nå deras typ av bollar har du kraschat ner till marken hårt och utan vidare pardon. Du har ingen arsenal kvar, men du har också missat att ingen bett dig skjuta. Gör något annat istället. Se att livet finns i fler former än de som du har lärt dig se. Men du kan inte lyssna. Utan tjatar likaledes.