Entusiasm och längtan

Lucy 

Bombplanen flyger över nejden 
förvandlar himlen till en stålgrå 
konstruktion, jag tänker att jag
tänker och så tänker jag igen 
och eldarna längs stigen
gapar ilsket med sin svaghet 

Lucy 

I mina drömmar bor jag i ett 
slott av blå smaragd och marmorvita
väggar, ekarna reser sig till himlen 
och bär med sig allt jag har av hopp 
och tro, i drömmarna är jag hel och 
stark och utan vite, i drömmarna 
behöver inte jag din hjälp 

I det radion kallar verklighet så 
har allting rasat samman, det vet
du lika väl som jag, jag haltar runt 
i ett sönderblåst ruckel i ett bortglömt 
träsk, jag väser förvirrat till alla jag ser 
på stadens gator och hundarna hugger 
sönder mina lemmar närhelst
de kan se mig 

Lucy, det brådskar nu, snart finns 
det ingen tid och tågen försvinner 
ett efter ett 

Jag vet inte hur jag ska be dig 
om det här, du håller himlen i din 
hand, du kan döda mig med skuggan
av en suck, när du dansar drivs jag ut 
till gränserna av vett och sansad vilja 
och det var du som tog mina sista 
kopparslantar, när allt jag bad om 
var ett råd på vägen framåt

Ändå sjunger jag, ändå gråter jag
av längtan, det är du som står på 
bergens krön, det är dig jag mött 
i havens avgrundsvindar, i detta
bittra skämt till värld är det du 
som står för makten, vinet och 
underverken, så Lucy 

Kom
ta mig med till rikena bortom 
molnen, visa mig hissen som kan 
föra mig bort från Egyptens stränder   
jag är trött och utom mig av törst
jag hungrar och mitt väsen skriker 
efter vila, visa mig livet, Lucy, visa 
mig det som gör existensen värd 
att ständigt försvara mot demonernas
slitna hånskratt 

Kom
låt mig följa med på nästa gryningsfärd
låt mig få se en dag som inte styrs av tvekan 
och blodig oförmåga, låt mig röra en tillvaro 
som inte tjocknar av otro och bitter besvikelse 
jag vill så väldigt gärna ha verklighet och liv 
liv och verklighet, jag vill att luften ska flöda 
träden dansa, jag vill att bergen ska sjunga och 
dalarna jubla av allt som hör evigheten till 
det är nog med kulisser och flimriga drömmar
nu är tid att bli solid, och Lucy, jag behöver
bli det nu 

*

Jag säger inte att du är himlen, havet, evigheten 
du är inte en gud eller en avgud för mig, nej 
du är mer av en ljungeld och en storm där 
allt som inte är byggt på sten får lov att 
falla undan, du är skärseldens hetta och 
jag är trött på att skydda allt jag är
av halm och hö

Trött på att inte ens äga
ett senapskorn av tro 
Kom Lucy, och låt det bli tid
för mig att flytta berg