Brev till Kanada i sommartid

Cara

I tiden när Jupiter dundrar in 

med all sin konungsliga ståtlighet 

så virvlar mitt liv och dess torrknastrade 

blad in i en febersval evighet

Det händer så att jag tänker på dig 

och den symfoni vi genomförde vid en tid 

när världen ännu var ung och genomskinlig
men jag vill att du ska veta att alla mina tankar 

är genomsyrade av den mest lättburna glädje 

existensen kan uppbåda och att de stänk av 

vemod som finns med bara ger smaken 

dess perfekta form av tyngd

Och jag finner att jag svepts in 

i Kungsparkens domäner 

jag hittar våra minnen 

kvarglömda i en påse längs 

en stig, tar upp dem, håller 

dem lätt i handen och livet, det 

vackra livet flyger upp på en bergstopp 

för att formligen skrika ut sin nakna hänfördhet

över hur sällsamt det är att vara till

Glömmer verkligen inte att 

Mordor ännu finns, att spädbarn 

också nu slängs in i bergväggar och 

att panikslagna tårar fällts i Nordstans 

trappuppgångar och jag har inga svar 

som inte är klämkäckt nonsens, men 

solen smeker min kind, fåglarna kvittrar 

lättjefullt ovanför, mina fötter är fria att gå
vart de så vill och mitt bröst är tömt på skuld
- som jag önskar att jag kunde göra världen
ren från monster och dess kaos, som jag önskar
att jag med ett ja och amen kunde stilla stormen
som ryar över fälten, men det är inte där jag är

jag är en befriad sate, inte Siddharta eller Yeshua
 - men det är likväl för mig som hela Kosmos ystert
slösar med allt sitt guld och purpur, storslaget är blott
ett alltför mikroskopiskt ord för att
skildra vad jag känner

Cara

I övrigt har jag inte mycket att säga

om det inte är för svårt att höra vill 

jag yttra att jag med en stilla, vilsam 

längtan lyssnar till den dag då vi ska 

ses igen, det ska vara en dag av glädje 

och ljus, en dag då tårarna torkats och 

rädslan blivit ett struntartat minne i ens 

vänstra hälsena, en dag då Friden blivit 

kung i människornas hjärtan och 

där alla vargar sover

Cara, du är den vackraste varelse
jag någonsin fått känna och all den
sång jag sjunger nu är en rörelse
av tacksamhet till att du, jag och
världens alla rum finns till i detta nu

för mig är det ett mirakel
som ensamt gör alla kors 

värda att bära

Tills vår dag kommer: Ljus 

kärlek och djupets frid och 

glädje till allt som 

ditt liv rör vid