Regelns mening

Du talar om nya namn och nya tiders varv
och jag förstår ingenting, hos mig står allting
stilla, är som frusen i Guds nu, men det är ingenting
jag märker, nej, ser bara hur löven faller ifrån stjärnhimlen
hur stålregnet färgar varje gata rostbrun utanför, här är
ingen skillnad, här har allting redan hänt

Hos dig andra ting, det förstår jag, en ny smak har äntrat skepp
och vad vet jag för någonting från min horisont, jag och mina
vänstra sidor har valt andra vägar, andra sätt att skåda existensen
och nog borde jag förstått värdet av tystnad
vid det här laget 

...

Men det är ändå så att jag ser, att jag noterar och nu om inte nånsin förr
så förstår jag vidden av vägskälet vi hamnat vid, att du har en biljett österut
till ett rike jag knappt förstår konturen på och du ska få gå dit du ska gå
självklart är det så, men jag behöver nånstans be dig minnas den väg
som jag behöver vandra, be dig minnas också det sottunga västerlandet
med moln av förvirring, självförakt och kaos, be dig minnas det öde du
med vishet valde bort och likafullt ändå formade 

Du talar om klanger och frågar om fåglar och änglaväsen
jag förstår inte vad du talar om, i min rum har alla dörrar stängts
murarna solidifierats, jag har lärt känna mina gränser, har förstått
den pjäs jag spelar, tro mig att den är ingenting jag önskat
men den är ändå allt jag har 

och ja, jag har lärt mig tystnadens vikt och värde, har redan sagt allt
jag har i min själ sjuttio gånger om och du har hört dess mening
lika många gånger, men i tider av mellanrum och paus så fingrar
mina läppar om koncept som kärlek, längtan och förening
och oh jag vet att jag har inget, är inget - men när jag drömmer
så drömmer jag om dig, när jag lever - tusen kosmos härifrån
- så lever jag med dig

Du måste inte veta vad det betyder eller
ha någon form av svar, det har inte heller jag
men om du undrar över min djupa, säkra tystnad
någon gång så vet att det är i dessa trakter
alla mina ord har fallit