Det är lika bra jag säger det med en gåång. Jag kommer hata att vara 22. Det här året kraschade. Jag begick det största misstaget jag någonsin jag gjort vilket gjorde att jag slungades ut i en ensam omloppsbana som jag kanske aldrig kommer tillbaka ifrån. Det hände enormt mycket förra året och mitt yrkes-jag tog fler steg än jag någonsin gjort förut. Jag har genomfört många projekt som gör mig väldigt stolt. Ändå betyder det inte ett skit för mig. För mig är mina relationer allt och där har jag backat förlorat och bara blivit sämnre. Nej, inte bara, men i vissa perspektiv är du allt för mig.
Jag kommer hata att vara 22. Vad kommer hända då? Tja, jag kommer troligen att gå dramatik till i msj. Vara stressad över FV och Pankon-projektet. Hoppas att bataljonen ger mig det jag vill ha. Kommer vilja dö fler gånger än jag kan räkna, men det är okej, I assure you. Kommer inte bli fit i år heller och därmed inte ha en chans att göra mig partnervärdig. Jag undrar om bnågon någonsin kommer viljha ha mig igen. Det är okej om inte, men man undrar ju.
Jag kommer hata att vara 22. Sannerligen, ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar