Sex.

Jag funderar ibland om jag är stressad över det där. Jag tror senaste tillfället var i November och om kronologin stämmer hos mig var det inte heller särskilt bra. Jag kommer om inte överdrivet lång tid bli en så kallad guldmunk. Jag borde enligt flashbacks alla normer ha panik. men eh.

Det känns inte så. Klart jag saknar närhet. Klart att jag blir frustreringsförbannad när jag läser romansliskiga formuleringar om översnygga rumpor och bröst helt i onödan, men det handlar om något annat. Jag är fortfarande inte stressad. Jag är 22 och har gjort allting jag velat på den fronten. Jag är inte en oskuldsfull kruisten som undrar över hur saker är om de är och så vidare. Jag är sjukt glad över det.

Jag förlorade min oskyuuld 1 oktober 2006, fick mitt första riktigt sköna ligg en månad senare. Har sedan dess varit med om det mesta, inklusiva analsex och 69:or och Eros vet vad. Har dessutom fått vara med om något av en blixtromans och en dubbelvecka i Stockholm där vi enligt osdäjkra beräkningar knullade över 70 gånger allt som allt. Det var jädrigt galet och livet kommer ur ssin vinkel aldrig bli vackrare än då.

Jag är inte stressad. När jag kommer att tänka på allt det där kommer det en känsla av lugm över mig. Jag är färdig egentligen. Där också. Må mer physical love komma om det så vill, men du hittar inte mig gråtandes efter Eros kranka pilar. Det ska man veta.