Jag gråter utan att förstå varför. Läser ut ännu en dansk bok om snirkliga uppväxter. Denn var bra. Förutom på ett ställe där karaktären plötsligt blir lycklig och knullar över ett helt kapitel. Författaren helt klart bröstfixerad.
I övermorgon börjar jag skolan/fyller jag 22. Jag känner mig kraftlös och bara seg. Vi får se vart allting landar.
Det var bra att du var på vigseln utan att jag insåg att du var där. Innan var jag bara arg över allt, men så glömde jag det i nervositeten och sen var det bara jyrkligt. Det var fint, det var stort. Jag är trött på det här. Jag behöver en teaterscen och sublimering. Det finns inget sånt. det finns bara en fulful kropp och övermänniskor jag inte vågar prata med. Jag är också räd för alla vardagliga plikter. Orkar inte ens förberededa för FV. Npgot är så spprucket i mig och jag vill bara att det ska ta slut.
Jag vill få dö. Så är det ju bara. Vet att du kan känna exakt samma. Ingen längtan efter självmord, men att få den där enkla utvägen. Exit outside gå försiktigt. Det värsta är hur alla berättelser stockar sig i halsen och aldrig kommer fram. Jag har ingen att formulera mig till,. vilket tar på mitt skrivande, vilket tar på allt i mig. Jagborde ge upp nu.
Jag borde verkligen ge upp nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar