Jag har generellt alldeles för lätt att bli förtjust i vissa töser. Det har i princip utvecklats till ett behov. Jag måste alltid ha en eller två personer som jag kan hålla ögonen på- även om jag så att säga är upptagen för stunden. Eftersom jag nästan alltid varit just det har "förtjusningen" mest varit låtsad, en liten behaglig mellanmåls -fantasi om man säger.
Det är värre nu när man är mer singel. Nu är de där små "angelicorna" plötsligt tillgängliga. En betydligt mer pikär situation eftersom jag inte har en susning om hur man gör för att få dem intresserad i en tillbaka. Jag kan bara sockerdricka- rutinen. Den kan jag iförsig i gengäld jävligt bra.
Efter teatern idag är jag i en sån situation igen. Maria, heter hon. En liten, nätt sak på gissningsvis tjugo år som var helt bedårande trevlig. Det är inte ofta, men på vissa människor lyckas man göra ett gott första intryck. Åh, hon studerar språk, japanska tidigare nu spanska. Jobbar som personlig assistent för tillfället. Hon har lätt för att prata, glatt tonfall samtidigt som hon ändå ger ett rätt tystlåtet intryck.
Hennafärgat hår, sameögon. Åh, som sagt.
Jag uppskattar inte att vara singel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar