Fri Dikt Sjunde i Tionde

skalar av mig den här känslan
skalar av allting tills inget
finns kvar förutom nattvaka och
öde tomgångsmelodier så skalar jag
av mig allting igen och ingenting
klarar av att förändras

jag har levt ett helt liv
och hamnat här ingenting är kvar
förutom minnen och omkonserverade drömmar
du har inte tillgång hit du har verkligen
inte tillgång till något av mig varken

känslor
bilder
siffrer
eller
ord

kommer du hit
kommer du inte se annat
än cellmassa och
elektriska signaler
så varför då så angelägen

fyra takter till och jag är fortfarande fast i en loop på rundgång
vi dansar mitt bland vargar och vampyrer jag slåss med en avhuggen
ficklampa och kantigheterna i natten tar mig i sidan ger mig smärta
i knä och handleder och det jag inte förstår ser du till att
banka i mig det jag inte klarar av får du åskådarna att skratta åt
vi är på en scen i dantes inferno och hundarna från bolognas katakomber

skriker brutto brutto
och det är ingen chans
att det är dig de menar

trots att du förvandlats
till en grotesk skådespekare
med vitmålade kinder och svartmålad mun
ögon gulglödande som spruckna eldflugor
du väser att jag är ett monster
trots att alla ser att det verkligen är

du
du du
men vem skulle tro mig
ja verkligen vem i helsefyr
skall tro mig nu

så är det någon form av nästa natt och jag åker runt
i en kraschad ferrari mellan utposterna letar efter
människor att säga förlåt till säga att jag förändrats
jag har skapats om till andra formationer

skaffat mig stadga
trygghet någon form av
mannamod jag har kanske
tillochmed blivit det vissa
kallar vuxen men det är stängt

överallt

ingen känner mig
jag känner plötligt att
det luktar pest i bilen
och efter fem
fasansfulla
sekunder
inser jag att det är mina kläder
som doftar nej det är tillochmed mitt
kött, blod och hudhölje som stinker och
utan att veta hur jag ska ta vägen över
någon ligger jag och mina drömmer parkerade
på botten av Donau och jag

skrubbar
skrubbar
skrubbar

men det enda som hörs är skratt.
onda skratt. och om igen är jag i ett
minderårigt rum där väggarna krymper
in i mina fötter. det är mer stökigt än
i helvetet och när jag andas yr dammet
i fyrkantiga formationer. Gud i Himlen säger
åt mig att städa, men när jag dammsuger öppnar
sig golvet och ut forsar blodet från de jag
mördat i mina fantasier och ingenting är sig
likt allting är exakt som det alltid varit

jag springer ut hamnar i en
vitsippsgränd där spelar sexton
finnar en folkvisa och dricker
sockerdricka mellan melodierna jag ger
dem en femkrona slåss med en poet
och sedan minns jag inget mer

än att jag skalar
skalar, skalar tills inget är kvar
utom kolatomer och ljudekon men så
är allt tillbaka på noll och
skrattet från vargdansen hoppar
framför mina ögon och jag skjuter
skjuter, skjuter mig själv
mitt forna liv och även dig

men dig missar jag

det sista jag ser
är att du styckar
tillreder och lagar
en fantastiskt god köttgryta
när jag frågar säger du bara

ät nu
som en duktig
liten gris