Vi går varthelst du vill

Så går vi igenom stadens innergator
kanske i en dröm, eventuellt i en närstående
framtid eller möjligen, möjligen
precis exakt nu och det är vackert
det är en skönhet som träffar och
slår ner mig i vartendaste andetag
jag vågar mig på

så vi låter oss gå
ett varv till studerar
ljusen från skyltfönstren
gatumusikernas melodier och de lätta
dofterna som berättar att sommaren
tar farväl och hösten säger hej

och du vet numer hur livrädd
jag kan vara för herr oktober och
de mörka månadernas parad att jag inbillar
mig att de är förvridna labyrinter endast
till för mig och min förvirring du har sett
numer mina gömda biljetter till Sahara och Alaska
utifall allt bara blir för mycket
och revolvern i mitt bankfack utifall
allt för mycket till och med
skulle börja hota mig med livet

du vet att jag inte är särskilt stolt
med vad jag blivit att min livsväg
har blivit som en abstrakt tavla
i ett sovrum någonstans i frölunda allt
för mycket slingerier och kringelikrokar
allt för lite stringens och noggrant
uttänkta distinktioner

du vet, men det är
långtifrån säkert
att du förstår och
jag förstår det
i praktiken gör det
ingenting men i teorin
kan det skrämma bort mitt vett

att behöva vara
ensam med mitt liv

och nu kanske det bara är
kvar som en dröm men jag tar din
hand eller om det är du som tar min
och det är stjärnor, löv och evighetsmarkörer
ovanför oss och en minut eller två är det ingenting
som behöver göra ont och det är
väldigt fint så utan att jag
helt kan förstå hur
någonting gick till

sen säger du att du måste härifrån och det
fort som bara fan och det inte borde
påverka mig det kommer inte hända någonting
och plötsligt så gråter jag för jag märker
att det finns någonting du inte vill med det här men
jag kan inte förklara vad eller varför eller hur och
nu är drömmen skör och turbulent och gatorna i innerstan
går sin väg tar andra stränder hem och du och jag

stannar kvar, blir sådana som aldrig
pratar med varandra
annat än i nödfall

och nöden faller aldrig härifrån