En sak till

Tänkte säga en sak. Jag vet inte om någon någonsin kommer lära känna mig ordentligt här inne, men jag tror jag struntar i det. Jag är här nu och ni borde få veta det. Inte så vacker kanske. Vi är ju inte det vi. Inte med särskilt mycket flärd heller, men vi lever och är till och jag finner mycket i den här världen och det ni håller på medsom mycket intressant.

Jag ser ju er. Ser er gå omkring med portföljer och sminkväskor, ser er med tjocka glasögon och er med blonderat hår fast erat mjukorangea är mycjet finare. Ibland skrattar ni och det är fint. Om nätterna garvar ni så att ni kiknar ibland. Det låter lite otäckt, nästan som om ni vore stora bergstroll som ramlat ut till människornas värld och fått för sig att allting här är oerhört komiskt. Jag vet inte. Jag hoppas ni inte mår dåligt av att skratta på det viset.

Men mest går ni, fram och tillbaka som om ni vore på väg till något mycket viktigt, men har glömt var någonstans detta viktiga skulle hända. Jag har varm choklad med mig när jag tittar på er, den smakar varmt och sött och på lördagar har jag grädde i och då känner jag mig som i himlen en liten stund. tycker om min fönsterkarm, jag har en liten elefant längst ut till vänster som ler och suger på sin snabel. Han är inte så stor än, men han är söt och när han är glad är han det roligaste jag vet om. När ni sover, eller av andra anledningar är borta, tittar jag på mitt träd som har vuxit iutanför mitt fönster ända sen jag föddes. Det är ganska stort nu, och har börjat få en ganska höggradig attityd tycker jag, men om våren är det fortfarande fantastiskt vackert och om hösten så kommer den med öpplen som den tycker jag borde smaka på. Det gör jag fast jag tycker det smakar alldeles för surt, för det mesta.

Tycker mer om söta äpplen.

Jag tänker ibland att ni borde komma in hit. Någon av er borde se att jag sitter här och tittar. Kanske blir ni skrämda av mig och mitt utseende. Jag vet inte om jag passar in, men ni har samtidigt vant er vid hiphopare, så jag borde inte se så otroligt konstig ut. det borde i alla fall gå att vänja sig. Jag tror det är ganska hemtrevligt härinne. Lite omöblerat för de flestas smak kanske. Jag har mest det viktigaste. En potatiskällare, ett skrivbord med en stol och så min säng. Mina böcker har jag både i sängen och på skrivbordet. Lite varstans. Fönstret har jag också förstås, men det är väl inte en möbel? Vet inte så noga, det där med ord är lite konstigt.

Hursom, jag sover väldigt lite. Jag tycker det är lite oskönt. Ni vet, precis innan man somnar känner man sig alltid så vilsen. Man är precis på väg att drömma, eller något ditåt och så plötsligt vet man inte vem man är eller var man är eller någonting. När det händer blir jag alltid så rädd och så kan jag inte riktigt somna om. Då kryper jag in under min säng och låtsas som jag är alldeles enmsam i hela den här världen. Jag har gömt lite kakor där som jag mumsar på om det skulle behövas och så läser jag lite. Till slut blir jag så hemmatrygg i bokstäverna att jag inte bryr mig om vem eller var jag är och då kan jag somna.

Att vakna under sängen är lite förvirrande, men inte så värst, och sen sätter jag mig i fönstret igen och tittar på er.

Vi syns.